Jag hoppas alla har haft en bra jul. Här kommer en något försenad julklapp som först och främst är ämnad till min bloggkamrat som säkert har letat efter den här i alla möjliga vrår och mörka hålor under längre än ett års tid utan lycka. Men också så är denna present självklart också riktad till alla våra fina läsare.
1941 föddes Ann Margret Olsson i Valsjöbyn i Jämtland men redan som barn flyttade hon till USA. Där kunde hon inleda en karriär som sångerska, filmstjärna och sexsymbol och hade bland annat ihop det med självaste Elvis. Det ska påpekas att hennes musikaliska karriär inte gick så där jätte bra men 1981 släppte hon i alla fall låten som fick mig att författa detta inlägg.
DJ bokningarna i Stockholm denna månad är helt jävla off the meters. Listan får helt enkelt tala för sig själv:
Klicka här för att känna solen i dina trötta ögon och få en sval bris smekt över ditt fårade ansikte. Insup havets salta doft och låt en obruten horisont omringa dig. Det är tid för Yacht Rock!
Det här inlägget kommer som en liten kort parantes till det föregående. I videon kommer du få se en amerikan som gör något så trendigt som en videoblog. Han diskuterar lite kredibiliteten hos den nya hip-hoppen. Detta fenomen finns väl mer eller mindre i alla musikstilar. Musiken kan inte dömas efter konsten förrän personerna bakom musiken är verifierat genuina i sin musik. Genuin i det här fallet brukar oftast innebära att de inte är "in it for the chicks and money" utan gör det för konsten. I hip-hop går det här ibland lite för långt och man förväxlar ibland musik cred med street cred. Men det är väl ungefär samma sak som att döma singer-songwriters efter om de var verkligen deprimerade när de skrev låtarna. Nu har ju detta inget med musiken i sig att göra så sammanfattningsvis kan man som alltid säga bra musik är bra musik och dålig är dålig punkt. Inga nyheter här inte men här är klippet iaf:
