You Can't Dance To This

youcantdancetothis mix#1

2010-05-25T15:07:00.002+02:00

youcantdancetothis mix#1 by youcantdancetothis

children of the sun

2010-05-07T11:59:00.003+02:00

Äntligen en ny spottanlista: youcantdancetothis #8

New York, New York

2010-04-10T14:06:00.004+02:00

Här är en kommande väldigt lovande dokumentär som heter Downtown Calling som handlar om New Yorks konst och musikscen under den gyllene eran mellan slutet av 70-talet och början på 80-talet.

Handprint

2010-03-17T17:43:00.001+01:00

Så här går det till när man handprintar limiterade 12 tums omslag. Firecracker records hittar ni här och Linkwood family här.

Mahogany Brown

2010-03-09T16:30:00.006+01:00

Den årliga upplagan av Red Bull Music Academy håller på för fullt i London. Red Bull Music Academy är alltså den ambulerande musikskolan, sponsrad av läskmärket, för studenter över hela världen som söker in, som vi skrivit om i det här gamla inlägget i samband med I-F:s föreläsning. Höjdpunkter bland årets föreläsningar har varit Trevor Jacksons (från bland annat Playgroup) som till stora delar handlade om hans skapandeprocess som alltid föddes ur missnöje och hans transformation från grafisk designer av 12 tums omslag till musikant, samt Terre Thaemlitz (också känd som Dj Sprinkles) vars föreläsning handlade mycket om könsroller, färdiga föreställningar om hur saker funkar och hur det var att växa upp som misfit i Springfield, Missouri och lyssna på Devo.

Den absoluta höjdpunkten från i år är absolut Kenny Dixon Jr aka Moodymann (klippet ovan) som gör en av de konstigaste föreläsningar jag någonsin sett på RBMA. Han känns som en blaxploitationfigur hämtad direkt från 70-talet och den känslan förstärks under föreläsningen av att han får sitt hår flätat samtidigt som han dricker Hennesy Cognac. Moodymanns artist persona beskrivs väldigt bra i en youtubeklipp beskrivning som jag saxar här:

"Kenny Dixon Jr. is this a$$hole from Detroit who likes roller skating and makes incredibly house tracks. His smooth, dark, "dubby" style differentiates him from most house from Detroit which sounds more mechanical (Theo Parrish) and the more aggressive Chicago style of house music characterized by Derrick Carter. There are only a couple of artists that have a similar style, older Nick Holder which is characterized by more Latin rhythms and percussion (Singing) and Chez Damier who is longer producing tracks.

Kenny Dixon's dj sets are also pretty ridiculous. When he's not wearing a ski mask or other garment to hide his identity, he has a tendency to stop records while they are playing and talk to the crowd.

Kenny Dixon Jr/Moodymann's tracks are incredibly hard to mix into any set because of how unique the sound is. They just don't fit into an "genres" nicely. That being said, they are probably some of the best tracks ever made."

Jag kan bara säga såhär i efterhand att jag ångrar något enormt att jag inte åkte någon timme tidigare till klubben Cargo i London för ett år sen när jag kom dit för sent och han skulle spela där. Här får ni också ett smakprov på musiken han gör:

Det kungliga bröllopet

2010-03-03T20:05:00.002+01:00

Jag vet inte om SVT någonsin gjort ett mer olämpligt låtval än till trailern ovan. Musiken kommer från soundtracket till filmen The Mack från 1973 med låten I Choose You som framförs av Willie Hutch. Filmen handlar om huvudpersonen Goldie som åker fast som biltjuv och efter en tid i finkan bestämmer sig för att bli en hallick. Prostitution är filmens centrala tema eller "pimpology" som rapparen Too Short uttrycker det i dokumentären American Pimp. Låten i sig handlar om när en kvinnlig sexarbetare ska välja sin hallick. Nedan kan ni se ett kort klipp från filmen där låten förekommer.

Bela Lugosi is dead

2010-02-28T19:48:00.003+01:00

Låter som en lovande plot till en film: "The Egyptian vampire lady Miriam subsists upon the blood of her lovers. In return the guys or girls don't age... until Miriam has enough of them"

Universal Techno

2010-02-25T20:38:00.005+01:00

Jag nämnde i inlägget i söndags att den holländska elektroniska musikscenen hämtade mycket av sin inspiration från Detroits technoscen. Så som uppföljning tänkte jag bjuda på den franska dokumentären Universal Techno från 1996 om just Detroits technoscen. Det här är helt klart en av de bättre musikdokumentärer jag sett. Vi får bekanta oss med nyckelpersoner inom scenen så som Juan Atkins, Derrick May, Kevin Sanderson och Mad Mike. Vi får också en inblick i staden Detroits förhållanden som lett till ett kreativt klimat samt alla förgreningar som spridit sig ända till Japan och Europa.

singe-linge-lisco-disco

2010-02-23T19:39:00.000+01:00

When I Sold My Soul to the Machine

2010-02-21T21:44:00.002+01:00

Av en slump så hittade jag den här dokumentären på youtube som behandlar den holländska elektroniska musikscenen som växte fram kring de eget regelbundet arrangerade festerna Acid Planet Parties och Squat Parties under första halvan av 90-talet. Dessa hämtade sin inspiration från Underground Resistances DIY-mentalitet i Detroits technoscen som gick ut på att man gör sin egen musik och arrangerar sina egna fester. Vi får bekanta oss med bland annat Syncom Data, Guy Tavares, Alden Tyrell och Dj Technician. Förutom musikinslagen så är det rätt underhållande att se en bitter I-F som pratar om utanförskapet från resten av samhället med julfirande och allt vad det innebär.

love is insane

2010-02-16T20:54:00.001+01:00

Räkna med att höra denna på den annalkande "ljudfesten"!

1976

2010-02-14T14:16:00.001+01:00

svenskt

2010-02-14T12:27:00.003+01:00

Den svenska filmen Ingen kan älska som vi från 1988 innehöll musik från gruppen Grace. Någon som kallar sig Parlour har tagit låten med samma titel som filmen och gjort en smakfull edit av de instrumentala bitarna och har i samma veva skapat en balearisk liten skatt.

Parlour - Amor

The Ghetto Anthem

2010-02-09T22:45:00.005+01:00

Det SVT sända programmet Hitlåtens historia går igenom olika hits och deras tillkomst. I det andra avsnittet så får vi se hur det gick till när Jay-Z:s - It's A Hard Knock Life kom till. Mest intressant i programmet är intevjun med producenten 45 King som också är känd för The 900 Number. Som bonus nedan så får ni också se här nedan när han mixar breaks från 45:or på hans något annorlunda skivspelare.

something very special

2010-02-08T21:16:00.003+01:00

Dags för en ny spotify playlist att ta del av. Vi är nu uppe i nummer sju i ordningen och de tidigare finns i menyn till höger om detta inlägg.

dance and shake

2010-02-03T20:29:00.002+01:00

Me No Pop I, You No Olive Oil

2010-01-26T16:49:00.002+01:00

Det diskuterades Dr Buzzard's Original Savannah Band's storhet häromdagen i samband med videofyndet ovan. Coati Mundi har en lång utläggning i klippbeskrivningen på Youtube där man bland annat får veta att Oliver Stone är ett fan. Jag citerar: "...when I came from the VD clinic , I thought our love was finished ...-"

"QUE PASA - ME NO POP I"
Composed & Performed by Coati Mundi

"Xtreme" performance video of the classic Splangish rap song.

Coati Mundi aka Andy Hernandez formerly of Kid Creole and The Coconuts and also Dr.Buzzard's Original Savannah Band risks his life on a improvised comic romp through Washington Square Park. Unsuspecting park goers are pounced upon and forced to become unpaid extras.

This no fear freestyle fun fest frolic flip flop forage was fortunately inspired by a lack of an informal education and an obsessive need for misplaced alienation.

Guerrilla style music video directed by
Ed Steinberg of ROCKAMERICA.

Filmed on a lovely NYC Sunday afternoon in 1981.
------------------------------------
AMAZING TRIVIA SIDEBAR:
- There were 7 to 9 complete performances done that day. There were very little edits made. You forensics freaks however will be able to figure out where the cuts were manifested by the size , dimension and kinetic angle of the various shadows cast by the people , poles and the surrounding foliage.

- This video was previously posted as two clips. Even though it meant a drop in quality we however combined both clips and re-posted it as a single clip on the behest of celebrated Film Director & Mundi fan Olivier Stone. When Coati auditioned for a film role that eventually went to Tom Cruise he paraphrased the lyrics singing: "ME NO POPEYE - YOU NO OLIVE STONE".

- One of the kids playing in the children's playground section turned out to be Leonardo DiCaprio. Could you tell which one it is?

- We had a 20 year anniversary of the filming event. It turns out unfortunately that 85% of the people under 21 years old that day are presently incarcerated in a maximum secured facility. Please pray for them."

Som bonus så får ni också ett framträdande med just Dr Buzzard. Här uppträder de på Dinah Shore Show. Det finns en lika lång utläggning om det här klippet men värt att notera är Sean Connery som håller deras skiva under armen innan spelningen börjar:

summer madness

2010-01-07T18:12:00.004+01:00

Sån här musik kan man behöva när termometern verkar ha fastnat under nollan.

funk formula

2010-01-06T11:41:00.001+01:00

washed out

2010-01-03T10:58:00.003+01:00

Verkar som det dykt upp en officiell video för Washed Out - Belong nu. Klart en av förra årets bästa låtar.

spotify

2010-01-02T22:14:00.007+01:00

youcantdancetothis #6

cool cat

2009-12-29T19:24:00.000+01:00

euro rap

2009-12-27T11:11:00.002+01:00

500

2009-12-26T21:19:00.007+01:00

I tisdags fyllde radioprogrammet Beats in Space från New York 500 program. I samband med detta så kom den här mycket läsvärda artikeln i Village Voice som behandlar showens enda grundare och värd Tim Sweeney och hans framfart på WNYU:s radiofrekvens i inte mindre än 10 års tid. Ursprungligen uppsnappat på artikel författarens egna blogg.

god jul

2009-12-23T21:26:00.001+01:00

önskar youcantdancetothis

comme au cinema

2009-12-20T20:27:00.000+01:00

love is the opening door

2009-12-16T21:44:00.001+01:00

smooth

2009-12-14T18:28:00.001+01:00

att vara före sin tid

2009-12-10T17:54:00.001+01:00

P3 Pop: En ny svensk popgeneration

2009-12-08T21:10:00.002+01:00

"Att höra svenska band säga sig vara influerade av Rolling Stones, Springsteen eller Fleetwood Mac det är ju ganska vanligt. Men hur ofta hör du svenska musiker prata om Mikael Rickfors, ABBA eller den svenska proggen? Gissningsvis inte lika ofta, men i kvällens P3 Pop är det just vad alla kommer göra! Vi har nämligen sökt med ljus och lykta efter det svenska poparvet, och hittat en helt ny generation svenska musiker i full färd med att på allvar knyta samman den svenska pophistorien med nuet för allra första gången. Möt bland andra Tiedye, Vidderna och Lugnet – och några av dem i vars spår vi följer…"

Lyssna

captain of her heart

2009-12-03T21:39:00.004+01:00

Jag vet att den baleariska temaveckan är över men det känns lite fel att vi inte hade med nått från duon Double. Som exempel för vad baleariskmusik kan innebära är de ju som klippta och skurna. Deras kändaste låt är antagligen "Woman of the world" som bland annat Dj Harvey snurrat tillbaks till rampljuset.

Tyvärr så fick Double ett olyckligt slut när Felix Haug omkom i en hjärtattack. Detta i samma veva som de skulle återförenas under 90-talet efter att ha tidigare splittrats. Felix Haug hade fram tills detta stått för trummor och piano i deras musik. Den återstående medlemmen Kurt Maloo (sång och gitarr) förde dock fanan vidare själv och är än idag aktiv med nytt material. Spana in hans baleariska hemsida för mer om hans nutida karriär. Du kan även läsa mer om gruppen här i en kortfattad biografi.

Första låten här under bjuder även på trumpetande av självaste Herb Alpert.

high fidelity

2009-12-02T18:22:00.002+01:00

Hittade två gamla reklamfilmer från 70-talet för hifi-utrustning.

Post-Punk vecka: Söndag

2009-11-29T16:23:00.002+01:00

Så var veckan slut och nu kommer sista klippet i Post-Punk serien. För att faktiskt återknyta till förra inlägget så hittade jag den här låten ursprungligen på Optimo:s mix och kompilation How To Kill The Dj. Youtube beskrivningen på det här klippet var utförlig den här gången så jag saxar den helt enkelt: "RARE - possibly unique! Shot in the primitive studio at the London College of Printing in 1979 - with Ian H at the video colourizer controls... All I have left is this dodgy quality VHS - so, with apologies for that, sit back and enjoy one of the most under-rated bands of the 80s... All hail the Mo-Dettes..."

Post-Punk vecka: Lördag

2009-11-28T10:18:00.002+01:00

Ikväll är det klubbande som gäller på sista Slow Blow för säsongen. Då passar det här klippet utmärkt. Radioprataren Pete Tong beskrev Liquid Liquid med "summed up the spirit of early 80's New York clubbing". Duon Optimo från Glasgow som vi tjatat om så mycket här har tagit sitt namn efter en Liquid Liquid låt. En av medlemmarna Sal Principiato i Liquid Liquid släppte i somras en 12:a med gammalt material från ett sitt andra band Fist of Facts också från den här tiden. Till sist är det värt att tillägga att den tidiga hip-hop låten White Lines (Don't Don't Do It) med Grandmaster Flash och Melle Mel har samplat Cavern.

rytmer från grannlandet

2009-11-27T19:49:00.002+01:00

Det norska bandet Titanic framför här den Santana inspirerade låten Sultana från deras andra skiva Macumba från 1973. Bandet var bland annat favoriter hos dj legenderna David Mancuso och Francis Grasso som gillade deras afroinspirerade sound.

Post-Punk vecka: Fredag

2009-11-27T16:35:00.002+01:00

Jag ber om ursäkt att jag missade post punk inlägget igår men jag skyller på mycket plugg. Som plåster på såren så får ni 2 stycken klipp idag istället. Båda banden låg på det engelska skivbolaget Rough Trade som huserade många post punk band under sina tidiga dagar. Det första klippet är med bandet Delta 5 från Leeds som uppträder på Top of the Pops med sin andra singel Anticipation från 1980.

Andra klippet är med The Slits med den karismatiske Ari Up i spetsen med sina heltokiga danser som enligt wikipedia också går under namnen Baby Ari och Madussa. Många av dessa band under den här tiden hängde på klubben Roxy i London som fortfarande finns kvar idag (jag var faktiskt där under mitt näst senaste london besök, woho). I vilket fall som helst på klubben så spelade den inflytelsrike dj:n och filmskaparen Don Letts (han var förövrigt här för inte så länge sen och spelade på tranan). Han spelade inte punk vilket man kan anta utan det var dub och reggae från Jamaica vilket smittade av sig på många av banden men kanske allra mest på just The Slits. The Slits har också uttalat sig om detta och hävdat att den här musikinfluensen var det feminina elementet i sin musik som deras manliga kollegor saknade. Värt att tillägga är att det är Don Letts som har filmat den här videon.

kosmiskt barnprogram med ralph

2009-11-26T21:42:00.007+01:00

Sveriges förste/störste man inom den elektroniska musiken, Ralph Lundsten medverkar här i ett barnprogram från 1975. Han visar runt några nyfikna barn i hans märkliga hus och demonstrerar hemgjorda? "instrument" han har i sin studio. Det här är riktigt kosmiskt och flummigt 70-tal.

Post-Punk vecka: Onsdag

2009-11-25T17:48:00.002+01:00

Den här alldeles briljanta låten hörde jag för första gången för flera år sen i en mix med Travis TK och Ryan Poulsen inspelat live 2006 från klubben Gun Club i San Fransisco (mixen finns faktiskt fortfarande att hitta här: del 1, del 2 och del 3). Låten i sig hamnar nånstans i disco not disco facket och gavs passande nog ut på samlingen Disco Not Disco: Post Punk, Electro & Leftfield Disco Classics - 1974-1986 häromåret. Det finns många ingredienser som gör den här låten bra men det som framförallt slog mig nu när jag hittade det här klippet var texten som verkligen är en gåta i sig med rader som "trajectory, synchronicity, how the choice is made with a fresh resolve, jamming tight up to the barrier, down a string of nerves so these feelings go". Om ni lyckas lista ut vad den handlar om får ni gärna skriva till oss här på bloggen för jag har verkligen ingen aning.

Post-Punk vecka: Tisdag

2009-11-24T15:33:00.002+01:00

Tydligen ska den här låten ha presenterats av BBC radioprataren John Peel enligt följande "here's some women screaming at you in a foreign language". Kleenex var ett schweiziskt post-punk band enbart bestående av tjejer som senare kom att heta Liliput. De hann enligt Discogs enbart släppa 2 album innan de splittrades i början på 80-talet. Bandkonstellationer enbart bestående av tjejer var väldigt vanligt på den här tiden för såna här typer av band. Vissa band kom till och med att utveckla egna sound men det kommer vi till senare i veckan tills dess får ni njuta av klippet ovan.

Post-Punk vecka: Måndag

2009-11-23T23:06:00.002+01:00

Denna vecka blir det post-punk för hela slanten. Vi börjar ganska kronologiskt enligt mina egna musikupptäckter. Det första bandet ut är The Au Pairs och dessa upptäckte jag genom Bogart som hade med någon låt med dom på en blandskiva spelandes på någon förfest till klubben Soundclash. Jag tror detta var mitt första möte med post-punk kanske var bandet Gang of Four nånstans i samma veva. Videon är iaf från ett liveuppträdande i London 1981.

Balearisk vecka: Söndag

2009-11-22T23:33:00.002+01:00

Den här låten räknas som en balearisk klassiker och jag hittade den ursprungligen på samlingen Balearica 3 - The Original Sound Of The White Island. Eftersom det baleariska temat tar slut idag och det blir något helt annat nästa vecka så kanske ni ändå vill studera vidare den vita ön och dess musik. Då kan jag passa på att tipsa om kortfilmen A Short Film About Chilling från 1990 (som finns att se här), BBC:s radiodokumentär Barefoot in the head – The Surprising Story of Balearica, bloggen Test Pressing som skriver om allt som rör balearica samt lägger upp gamla mixar och tidningsartiklar och till sist i musikväg så kan jag varmt tipsa om Dj Harveys Sarcastic Disco mix som inkörsport.

Balearisk vecka: Lördag

2009-11-21T17:00:00.002+01:00

I det här kalla vädret så kan man drömma sig bort till varma stränder med hjälp av Chris Rea. Senast jag hörde den här var i Todd Terjes 3 timmars set från festivalen The Big Chill i somras som ni kan hitta här. Värt att tillägga är att det finns en annan version på den här låten med en annan video i färg som ni kan se här.

Balearisk vecka: Fredag

2009-11-20T23:06:00.002+01:00

Den här låten fanns med i de fantastiska Moonboots mixarna från festivalen Electric Elephant när den hölls 2008. Electric Elephant är nån form av balearisk semesterfestival i Kroatien som några engelsmän arrangerar vid Bank Holiday i Augusti varje år där det bland annat ingår båtfärder på sjörövarskepp.

Standard för de flesta baleariska låtar är att de är gjorda under 80-talet där både låten och artisten är bortglömda sen länge. Caroline Loeb fungerar som ett bra exempel på det. Hon fick en hit med låten C'est la ouate 1986 och hon är fortfarande mest känd för det enligt Wikipedia men hon har också jobbat som författare och skådespelerska i Frankrike.

Balearisk vecka: Torsdag

2009-11-19T11:12:00.002+01:00

Denna gång blir det något så ovanligt som baleariskt med orientaliskt ursprung. Låten heter Soleil Soleil och framförs av Ahmed Fakroun som kommer från Libyen.

toast and jam

2009-11-18T23:40:00.005+01:00

Ny Spotify playlist

Detta är den femte i ordningen och har du missat de tidigare listorna så finns de i menyn till höger.

Balearisk vecka: Onsdag

2009-11-18T21:16:00.003+01:00

Enligt en av kommentarerna "mega balearic" och det är bara att instämma. Linda Di Franco gjorde 2 låtar på 80-talet My Boss och TV Scene som använder sig av de flesta element som definierar genren balearisk musik. Båda är långsamma, drömska låtar med ordentliga arrangemang som bland annat består av bongotrummor och saxofon vilket förstärker "laid back" känslan. Tidigare i år så gjorde den japanska gruppen Discosession tillsammans med den japanska sångerskan Rie Lambdoll en cover på TV Scene som släpptes på det japanska bolaget Crue-L Records och den finns i en Soft Rocks remix som ni kan avnjuta här. Linda håller idag på med filmproduktion och här hittar ni henne på imdb.

Balearisk vecka: Tisdag

2009-11-17T19:51:00.003+01:00

Det är tisdag och William Pitt vill få er att gå ut och se några stadsljus med följande inledningsrader:

Secret life, no reveries
Got no time for memories
Follow me, don't be afraid
Don't hide away
Window closed, the light is on
Is it dusk or is it dawn?
Telephone off the line
What's on T.V.?

Balearisk vecka: Måndag

2009-11-16T21:28:00.003+01:00

Denna vecka blir det fokus på de baleariska öarna och främst den mer sofistikerade delen av Ibiza och vad som i folkmun kallas för balearisk musik. Den första videon hittade jag på en tribute facebook sida till klubben Ku på Ibiza. Ku heter idag Privilege och var en av de första open air klubbarna. På 7000 kvadratmeter med faktiskt egen swimmingpool så är den med i Guinness rekordbok som världens största klubb. På 80-talet så var det här ett stort varumärke med egna turistvideor (som ni hittar här 1, 2), kläder och parfym. Idag så finns inte riktigt samma charm kvar för redan 1995 så var de tvungna efter påtryckningar från myndigheter på grund av de enorma ljudvolymer som de strömmade ut att bygga tak över klubben. Här nedan får ni se hur en flyer kunde se ut på tiden.

Italovecka: Söndag

2009-11-15T21:48:00.002+01:00

Mycket tokigare än så här blir det nog inte. Nu är italoveckan slut och nästa vecka blir det något helt annat.

Italovecka: Lördag

2009-11-14T19:49:00.002+01:00

I tider där den gamla filmen Tron från 1982 kommer som remake så är den här videon rätt passande. Det här är väl vad man kan kalla för nu italo. The Hasbeens består av duon Alden Tyrell och Dj Overdose som båda härstammar från CBS/Intergalactic FM scenen i Holland. Värt att tillägga är att den här låten hamnade på första plats på CBS topp 100 årslistan 2006.

Italovecka: Fredag

2009-11-13T19:37:00.002+01:00

Här kommer en riktig pärla. Clay Pedrini med låten New Dream från 1984. Den hamnade på nionde plats på den gamla radiostationen Cybernetic Broadcasting System topp 100 årslista från 2007. Den här videon är verkligen obetalbar på så många olika sätt: hans huvudrörelser, handklappen, hur han bara vinner på slutet och någon har till och med kommenterat hans provocerande frisyr på youtube. Den har också lett till en mindre lyckad tribute video.

Italovecka: Torsdag

2009-11-12T22:13:00.004+01:00

Här kommer Alba med låten Only music survives. Den är producerad av Nicolosi Family som på 80 talet producerade massa bra italo så som Valerie Dore, Answering Service, Domina och Novecento. Till alla dessa låtar som de producerade så var det alltid Dora Carofiglio som sjöng. Så när det gäller Alba och Valerie Dore så frontade de med Monica Stucchi och Alba Paretti i videor och framträdanden medan Dora var den riktiga rösten bakom precis som Milli Vanilli fast det här var långt före. Jag har faktiskt aldrig riktigt fattat varför de valde att göra såhär. I Milli Vanillis fall berodde det väl mycket på utseendet men på den här tiden så var det ju inte lika mycket image. Videorna var ju ändå så pass låg budget om de ens hade någon video till låten och framträdanden kan det ju heller inte varit mängder av om man bara släppt en 12:a vilket var ödet för många av dessa artistnamn som alla hade samma grupp bakom sig. Min teori var att Dora ville undvika rampljuset. Här nedan får ni se en bild på Dora i hennes egen grupp Novecento. Hon var tveklöst en av de bästa vokalisterna inom italo.

Italovecka: Onsdag

2009-11-11T22:17:00.002+01:00

Den här gången blir det italo med lite baleariska/kosmiska influenser. Videon är väl inte så jättespännande. Den är inspelad i Rio De Janeiro och New York och känns nästan som nån gammal turist reklam video förutom de konstiga inhoppen av en saxofonist som är helt och hållet inklätt i svart så man inte ens ser hans ansikte.

Italovecka: Tisdag

2009-11-10T22:38:00.002+01:00

Enligt klippbeskrivningen "thanks to america italy end up stuck with the poor people's madonna". Det är iaf så härligt cheesy som det kan bli i såna här gamla videor. Jag hittade låten ursprungligen i I-f:s mix mixed up in the hague vol 2 där han använde breaket som finns att hitta på 12 inch versionen.

Italovecka: Måndag

2009-11-09T21:33:00.003+01:00

Denna vecka blir det tema italo. Första videon är Mr Masters a dog in the night. Av kommentarerna kan man utröna från självaste producenten Stefano Zito att Mr Master var en australiensisk man som bodde i rom men direkt efter den här skivan släpptes så flyttade han tillbaka till Australien och slutade med musik. Det här är verkligen en Holy Grail inom italo och det är ett under att den här videon överhuvudtaget existerar på youtube eller så kan ni höra det från en annan användare på youtube som utrycker sin fascination för videon såhär: "Ok I admit it, I'm getting obsessed with this video...I think I love that guy's make up and the random dance like he was holding a drink."

Några "nya" skivor

2009-10-23T18:48:00.004+02:00

youcantdancetothis #4

2009-10-14T20:57:00.003+02:00

Nummer fyra i ordningen av spotify låtlistor som vi satt samman för 100% listening pleasure.

The original daytripper, hipper than the big dipper. Mission: Make the whole wide world right.

2009-10-02T21:19:00.009+02:00

Imorgon smäller det kl 22 på Marie Laveau! Idjuts är i stan med sin dubtunga skäggdisco. En kortare något äldre biografi saxat från oldies.com:
"A quirky UK DJing and production team based in London, England comprising Dan Tyler and Conrad McDonnell who play an eclectic blend of disco, dub, funk, jazz and deep house. They have also recorded with their Nuphonic Records label-mates, Faze Action as the Fazed Idjuts. They originally met in Cambridge and discovered a mutual interest in offbeat forms of dance music and were inspired by DJ Harvey’s sets at the Tonka events in Brighton, Sussex. They relocated to London and staged their own U-Star parties, bringing over US DJing stars such as Hector Romero and Ted Patterson from New York to compliment their ‘twisted disco’ sound. They began to DJ internationally and formed U-Star Records, releasing their own unusual recordings including the Not Reggae and Quakerman EPs. They were pleased to find them played by their own DJing heroes such as François Kevorkian. They have completed numerous remixes for acts such as the Lighthouse Family, Len and Sound 5. They released a debut Life - The Shoeing You Deserve on the Glasgow Underground label in 1999 which received widespread critical acclaim. As track titles such as ‘Tea Tray Formerly Known As Coffee Table’ and ‘Frogs Arrrse’ suggest, the duo bring a similar punk ethic (i.e. a humorous, DIY non-commercial approach) to dance music to that of Basement Jaxx or the Ninja Tune Records label. In 2000, they released a mix compilation Saturday Nite Live a mix spanning 25 years of dance music from disco to house. Many of the tracks are re-edited and dubbed by the Idjuts themselves before going into the mix."

Här hittar ni en intervju med DN På Stan och nedan en videointervju med Christopher Tubbs från Heads Down där de avhandlar japaner och 90-talsfester.

bonusklipp nedan från deras japanturné där seriös eq tweakning tar plats:

Köptips

2009-09-24T09:52:00.003+02:00

Något för cineasten att spela sina skivor på!

Sleeveface

2009-09-15T09:46:00.005+02:00

dagens bloggtips!

youcantdancetohtis #3

2009-09-11T19:58:00.005+02:00

ny spotify playlist att lyssna igenom!

And We Danced

2009-09-07T19:15:00.005+02:00

En ny dokumentär om dansmusik är i görningen och hittills verkar den väldigt lovande. Medverkar gör bland annat Prins Thomas, Larry Heard och Dj Pierre. Ovan får ni ett långt smakprov.

Årets bästa?

2009-09-04T23:13:00.005+02:00

Dust & Grooves

2009-09-03T08:46:00.003+02:00

Tänkte att jag skulle tipsa om bloggen Dust & Grooves som jag följt ett tag nu. Den innehåller en massa intervjuver med ambitiösa skivsamlare. Förutom själva intervjuverna bjuds det på en kavalkad av nördiga bilder på stora samlingar och intressanta omslag. Varje samlare bjuder även på smakprov från deras egen samling som man kan lyssna på.

Det jag gillar med sidan är att den är väldigt genreöverskridande..allt från hairmetal till Birgit Lystager får utrymme. Annars kan denna typ av blogg lätt komma att kretsa kring samma gamla dammiga hiphop breaks. Vilket kan bli lite segt i längden.

spotify #2

2009-08-28T22:41:00.004+02:00

En till spotify playlist bjuds det på här..imorgon är det skivmässa storlek mindre..vi lägger antagligen upp nån rapport från den lite senare..smoke if you got em!

möte med en legend

2009-08-23T12:38:00.002+02:00

Jag och Alexander Robotnick

youcantdancetothis #1

2009-08-18T22:16:00.004+02:00

You can't dance to this bjuder på spotify playlist!!!!!!!!!!

together forever, forever together

2009-08-16T04:03:00.003+02:00

Såhär när man är lite full på morgonkvisten och spotify inte fungerar som man vill att det ska fungera så råkar man leta upp ett Chris and Cosey klipp som man inte ens visste att det fanns. Chris and Cosey är lite speciella inte bara för att de var med i Throbbing Gristle men också för att det är sånt som hamnar i den lite mer obskyra hörnan av skivbolaget Rough Trades utgivningar typ som The Slits... inte som dagens försök till konstnärskap som The Libertines också utgivet av Rough Trade.

whitney is back

2009-08-14T16:12:00.002+02:00

Detta känns lovande för både whitney och popmusiken..tror inte jag behöver motivera varför. Tydligen kommer nya skivan ut snart och det verkar som hon lämnat drogerna bakom sig.

Whitney på myspace

efter regn kommer solsken

2009-08-12T19:28:00.002+02:00

hösten ser lovande ut ändå!

Jesus+Disco=?

2009-07-29T18:14:00.003+02:00

house of house på f12

2009-07-20T13:25:00.002+02:00

På fredag smäller det då hypeade House of House spelar på f12. Följande går att läsa på f12s facebook:

FREDAG 24 JULI
24:Hours med House of House
Vi erkänner villigt att det inte finns någon annan arrangör i den här staden som levererar morgondagens namn som 24 Hours. På fredag upplåter vi Terrassen till 24 hours och årets stora snackis tillika hype: New York-duon House of House. Duon består av Oliver Spencer från Still Going/DFA och Saheer Umar (ja, Afrika Islams brorson!!!). Combon är inspirerad av hela New York och New Jerseys klassiska sound, deep house, Basic Channel, Underground Resistance, hela Voguescenen och artister fyllda av själ, typ Womack and Womack och Sade. De bildades med ett enda uppdrag – att förmedla en känsla av dramatik på dansgolvet. Debuttolvan Rushing to Paradise släpptes på kultetiketten Whatever we want (där Map of Africa, DJ Harvey och sådana släpper prylar) och hyllades unisont av skribenter, dj´s och dansare världen över – en välkommen tillbakagång till dansmusik som den en gång var tänkt att vara. Missa inte fredagen och House of House – sommarens, och världens just nu kanske finaste bokning, enligt många.

Skivfynd

2009-06-23T21:29:00.005+02:00

Min bloggkollega visade en skivbutik vid Sankt Eriksbron som var i skummaste laget. Det fanns ingen skyltning alls och man fick gå ner först i ett litet rum som var befolkat av alkisar. Därefter fick man ta ytterliggare en trappa ner bakom kassadisken för att komma ner till ett jättestort rum fyllt av vinyl där belysningen fungerade halvt. Nedan finner ni omslagen till fynden som gjordes. Värt att notera är att den sista skivan upptäckte jag först när jag kom hem och det var inget som jag själv hade tagit med. Nästa gång vi är där så utlovar jag bilder som jag lägger upp här.

Ny musik..

2009-06-21T12:32:00.004+02:00

Är inte så ofta det tipsas om "ny" musik på den här bloggen men idag vill jag få er att lyssna på malmöbandet Vidderna. De spelar någon slags psykedelisk rock/progg med inslag av (nu)disco a la the Studio. Låten Dubbelliv som ni kan ladda ner nedan får mig att tänka på Black Sabbaths psykedeliska utflykt Planet Caravan.

Tyvärr har jag inte hittat så mycket information om bandet men de verkar inte ha släppt någonting officiellt än så man får väl hålla utkik på deras myspace.

Vidderna - Dubbelliv

Rumore Rumore

2009-04-22T23:46:00.001+02:00

Det ska börjas i tid..

2009-04-19T17:52:00.000+02:00

From the D

2009-04-02T23:24:00.001+02:00

Primavera

2009-03-29T19:31:00.000+02:00

Seg grå söndag kan man liva upp med lite baleariskt!

woman of the world

2009-03-25T08:54:00.001+01:00

Garaget har återuppstått i Huddinge

2009-03-22T22:01:00.003+01:00

Skivomslag

2009-03-17T20:49:00.012+01:00

Hej

Det var ett tag sedan jag skrev något här..tänkte väl inte skriva så mycket nu heller. Istället tänkte jag bjuda på lite sköna skivomslag från en svunnen tid. Ska försöka göra detta till ett återkommande inslag på bloggen att visa några omslag som jag tycker är snygga, roliga etc!

My memory has faded away. Today my heart beats over time.

2009-03-09T19:09:00.005+01:00

Bland de skivinköpen som jag hittade i London så har låten nedan hakat upp sig i huvudet. Den är tagen från samlingsskivan Disco Rotic 3. Låten är producerad av Claudio Simonetti som på den tiden var med i massa italienska band så som goblin, crazy gang, kasso och easy going.

Här hittar ni låten

NuDisco 2 (sons of disco)

2009-02-14T14:12:00.000+01:00

The Art Pack - NuDisco 2 (sons of disco)
Uploaded by FatCat_Films

NuDisco (re-edit yourself)

2009-02-13T19:06:00.002+01:00

The Art Pack - NuDisco (re-edit yourself)
Uploaded by FatCat_Films

Klubbkultur del 6: Club Zanzibar

2009-02-11T21:29:00.002+01:00

Red hot

2009-01-14T19:59:00.002+01:00

Dagens fynd:

Kärleksfingrar

2009-01-07T20:13:00.005+01:00

Den ansedda mp3 bloggen lovefingers har öppnat upp sina arkiv temporärt som dateras ändå tillbaks till början av 2006. Vilket innebär att det finns över 800 låtar tillgängliga som präglas genomgående av bra kvalité både när det gäller låtarna och ljudkvalitén.

Efter ha lyssnat igenom de första 20 låtarna så fann jag den här italienska gruppen:

Jo Squillo började som ett punkband i slutet på 70-talet i Italien. Deras ledsångare var då medlem i bandet Kandeggina gang som var något så ovanligt på den tiden som ett dåtidens riot grrl band. Kandeggina gang blev uppmärksammade för sin antipartiarkaliska ställning. Deras kändaste singel "sono cattiva"(löst översätt jag är ond) släpptes 1980. Denna singel kunde man också återfinna senare på den rätt ovanliga samlingslp:n "my girlfriend was a punk". Mer om denna kan ni läsa på den här bloggen. Jag och min bloggkollega lyckades faktiskt hitta den här samlingen någon gång i slutet av vår gymnasieperiod under en evig jakt vi då hade på tjejband som spelade hård musik. Det började mest som en konversation som konstaterade att sådana band var rätt ovanliga och detta triggade vårt letande. I slutändan av vår jakt så hade mer eller mindre motsatsen bevisats.

Nåja låten Avventurieri(löst översatt äventyrarna) i klippet ovan med Jo Squillo kan som majoriteten av italiensk musik under den här tiden sorteras in under italo disco facket till skillnad från deras tidigare släpp som var mer åt punk hållet.

/Magnus

On the road again

2009-01-05T20:18:00.002+01:00

Barrabas var ett spanskt band som främst var verksamt under 70-talet men gav även ut musik under 80-talets första år. Från början spelade de en slags latinorock med jazziga och funkiga inslag men liksom alla andra band hakade de på discovågen i slutet av 70-talet. I youtube-klippet ovan ser vi bandet framföra låten On the Road Again från skivan Piel De Barrabas som släpptes 1981. Annars är deras mesta kända låt Woman som de gav ut 1972.

Julklapp

2008-12-27T19:58:00.004+01:00

Jag hoppas alla har haft en bra jul. Här kommer en något försenad julklapp som först och främst är ämnad till min bloggkamrat som säkert har letat efter den här i alla möjliga vrår och mörka hålor under längre än ett års tid utan lycka. Men också så är denna present självklart också riktad till alla våra fina läsare.

God Jul!

/Magnus

Låt mig introducera..

2008-12-16T22:17:00.002+01:00

1941 föddes Ann Margret Olsson i Valsjöbyn i Jämtland men redan som barn flyttade hon till USA. Där kunde hon inleda en karriär som sångerska, filmstjärna och sexsymbol och hade bland annat ihop det med självaste Elvis. Det ska påpekas att hennes musikaliska karriär inte gick så där jätte bra men 1981 släppte hon i alla fall låten som fick mig att författa detta inlägg.

Ann Margret - Everybody Need Somebody Sometimes

Instrument del 2: Fairlight CMI

2008-12-15T21:36:00.009+01:00

Tidigare skrev jag om den underliga Thereminen. Nu är det dags för del två på temat instrument..

Denna gång ska det handla om Fairlight CMI som var den första digitala samplings synthesizern när den släpptes i sin första version 1979. Tidigare hade det enbart funnits analoga versioner där varje enskilt ljud var inspelat på ett separat band.
Peter Vogel och Kim Ryrie var de två australiensare som utvecklat det nya instrumentet. Tidigare hade de två försökt skapa en synthesizer där man skulle kunna modifiera varje enskild parameter av en ljudvåg. Detta visade sig dock vara en alldeles för avancerad operation för den tidens elektronik. Men istället för att överge sin vision helt och hållet testade de att koppla in en mikrofon och med den spela in ljudets grundform och på så vis förenkla sitt koncept. Dock hade man problem med ljudkvaliteten till en början och det dröjde ett par år in på 80 talet innan det var löst.

Artister som är kända för att ha använt sig av Fairlight CMI är bland annat Herbie Hancock, Todd Rundgren, Nick Rhodes (från Duran Duran), Jean Michel Jarre, Alan Parsons och även Peter Gabriel som här ger en demonstration av instrumentets möjligheter.

Driving Home For Christmas

2008-12-11T22:51:00.003+01:00

Klicka här för en tidig julklapp!

Vem sa att stockholm hade dåligt uteliv?

2008-12-04T21:53:00.003+01:00

DJ bokningarna i Stockholm denna månad är helt jävla off the meters. Listan får helt enkelt tala för sig själv:

Juan Maclean (DFA) på Street
Loud-E (Big Bear Entertainment) på Tranan 5/12
Kim Ann Foxman (Hercules and Love Affair) 6/12
Beyond the Wizard's Sleeve på Lilla baren Riche 11/12
Betty Botox aka JD Twitch från Optimo Espacio på Slow Blow, Marie Laveau 13/12
Michael Mayer (Kompakt), Tim Sweeney (DFA, Beats in Space) på Nordic Light Hotel 19/12

och till sist finalen *trumvirvel*:

Todd Terje (Full Pupp, Bear Funk) på Nordic Light Hotel 31/12

Year of the cat

2008-12-02T21:11:00.005+01:00

Klicka här för att känna solen i dina trötta ögon och få en sval bris smekt över ditt fårade ansikte. Insup havets salta doft och låt en obruten horisont omringa dig. Det är tid för Yacht Rock!

/Oscar

Hipster Rap

2008-12-01T21:39:00.004+01:00

Det här inlägget kommer som en liten kort parantes till det föregående. I videon kommer du få se en amerikan som gör något så trendigt som en videoblog. Han diskuterar lite kredibiliteten hos den nya hip-hoppen. Detta fenomen finns väl mer eller mindre i alla musikstilar. Musiken kan inte dömas efter konsten förrän personerna bakom musiken är verifierat genuina i sin musik. Genuin i det här fallet brukar oftast innebära att de inte är "in it for the chicks and money" utan gör det för konsten. I hip-hop går det här ibland lite för långt och man förväxlar ibland musik cred med street cred. Men det är väl ungefär samma sak som att döma singer-songwriters efter om de var verkligen deprimerade när de skrev låtarna. Nu har ju detta inget med musiken i sig att göra så sammanfattningsvis kan man som alltid säga bra musik är bra musik och dålig är dålig punkt. Inga nyheter här inte men här är klippet iaf:

Autotune

2008-11-30T21:07:00.004+01:00

I veckan hade DN en artikel om programmet Autotune som ger producenter verktyg att korrigera falsksjungande artister så att de prickar rätt ton istället. Detta är ju i sig ingen direkt nyhet då programmet funnits ute i ett antal år redan och används flitigt inom komersiell musik. Att vem som helst kan sjunga/spela in en skiva idag med ett hjälpmedel som Autotune skapar såklart en del heta känslor både för och emot programmet.
Anledningen till att DN valt att publicera artikeln är dess nya roll inom komersiell musik..att få rappare att sluta rappa och istället börja sjunga som vore de robotar (se Kanye West, T-Pain). Denna effekt uppnås genom att man skruvar lite för mycket på programmets rattar mot vad man egentligen bör göra för att behålla en realistisk röst. Hiphop är nog en av de musikgenrer som lägger störst vikt vid att vårda/behålla sina rötter. Därför är det inte så konstigt att en viss kris uppstår inom branschen när Kanye slutar rappa. Skillnaden mot den tidigare debatten om programmets påverkan är att den nu egentligen inte handlar om programmet i sig utan att om det är okej för en rappare att sjunga.
Sett till historien har manipulation av inspelad sång funnits lika länge som elektroniken tillåtit det. För ett fint exempel se videon nedan!

Diggin in the crates

2008-11-29T15:44:00.003+01:00

Ja så var det skivmässa igen. Denna gång i lite mindre skala men fortfarande i Solna. Utbudet bestod mest av hård rock och 60 tal men om man letade lite djupare så kunde man faktiskt hitta massa gamla 12:or. Mina samlade fynd från denna gång blev:

Album:
giorgio moroder - from here to eternity
Jag var så illa tvungen att köpa denna även fast man lyssnat sönder den sedan länge.

mfsb - love is the message
Denna behöver kanske ingen närmare beskrivning helt enkelt en klassiker.

quartz - quartz
Detta är lite skum instrumental space disco. Det räknas väl till den första protohouseskivan om jag inte är helt ute och cyklar nu.

mandre - m3000
Ännnu mer instrumental space disco.

peter jacques band - peter jacques band
Prelude disco. Det här var väl den största chansningen men det ska finnas någon helt okej edit på någon av deras låtar som man återfinnar i samlingarna mindless boogie.

flash and the pan - flash and the pan
Nu hamnar vi i lite mer baleariska marker. Det finns en låt på skivan som var med i bogarts mixi maxi mix som hittar i ett tidigare inlägg.

jean michel jarre - equinoxe
20 kronors köp som jag kände att den förtjänade för att jag inte gett honom en ärlig chans faktiskt

nina hagen band - unbehagen
Denna kändes rätt självklar att inhandla ända sen jag hörde hennes låt auf'm bahnhof zoo som tydligen nu finns i någon bumrocks edit. Även fast låten inte är med på den här skivan.

herb alpert - rise
Denna skiva är samplad i massa gamla hip-hop låtar. Hans lite mer jazziga discogrejer är populära hos Dj Harvey.

slave - the concept
Denna köpte jag enbart för att den innehåller en lång version på låten just freak. Man skulle väl kunna klassa det här nånstans i 80-tals funk roller boogie typ.

12 inch:
malcolm mclaren - double dutch
Tidig hip-hop som han gjort tillsammans med world famous supreme team. På baksidan hittar man instruktioner för hur man gör den något konstiga double dutch dansen.

fire island feat. loleatta holloway - shout to the top
Fire island är en referens till en ö i New York som befolkades av turistande gay män på 50 - 80 talet. Jag vet faktiskt inte riktigt vad som hänt med denna ö idag. På flippen hittar man en frankie knuckles remix som liksom gör att housecirkeln blir sluten.

scott grooves feat parliament funkadelic - mothership reconnection daft punk remix
Den här gamla housedängan var jag helt tvungen att köpa inte minst för omslaget.

Jag avslutar detta inlägget med en video som ni gärna får gissa er till vem som samplat:

/Magnus

we are all robots..slaves to the rhytm

2008-11-26T21:07:00.005+01:00

Tänkte bara titta in här en liten snabbis och tipsa om en mix som jag låtit massera mina trummhinnor med den senaste veckan. Den kommer från Go Away Recordings och finns att ladda ner här!

//Tom Ten

Listen to the music that's inside of me

2008-11-19T20:33:00.005+01:00

Alla som var på förfesten här i lördags inför Västkustska Ryggdunkarsällskapet Slow Blow fick höra den här helt galna låten inte mindre än 3 gånger som blev ännu vildare när man spelade den på fel hastighet.

Lyssna här

/Magnus

Astral dreams

2008-11-03T20:51:00.002+01:00

Det här inlägget skriver jag mest för att jag blivit kär i låten och videon längst ned. Den innehåller verkligen allt: transformers leksaker, tunnelbanespår, utklädda clownmän, utklädda clownbarn, utklädda modellclown tjejer, mangafilmer, tv-spel, stoppskyltar, skor, stoppskyltar i lego, väckarklockor och ett eifelltorn på slutet. Laurent Garnier upptäckte jag som de flesta andra i och med "The man with the red face" och det är faktiskt en sån låt som jag kan tycka än idag är bra även fast jag hittade den när jag var 15.

En lite längre bio av Garnier hittar ni här. Den tar upp lite kortfattat upp hans karriär Hacienda via Paris osv. Även fast han är i över 40 årsåldern så håller han fortfarande takten uppe. För ungefär ett år sen var han med i radioshowen som vi tjatar om så mycket här dvs Beats in space. Det avsnittet tycker jag alla ska lyssna på för att förutom att mixen är riktigt bra så är diskussionen med Tim Sweeney efteråt väldigt underhållande speciellt när de diskuterar nattlivet i New York. I år har han hunnit göra en mix för Resident Advisor och släppt en tolva med en tributelåt till den numer rätt välkända klubben Panorama Bar i Berlin.

Här är videon iaf:

/Magnus